Att ha haft slappardagar

Jag fullkomligen älskar Ellie Goldings röst och musik. Denna fick jag tillskickad mig för några månader sedan av mitt Hjärta och den är så fin att jag blir alldeles gråtmild varje gång jag hör den.  Kom och tänka på den, då den dök upp i min söndagsfilm igår kväll, i en annan version. Originalet kom redan 1990 i upphovsmannen Mike Scotts (The Waterboys) tappning, men fick alltså helt nytt liv i höstas när Ellie släppte den på sitt album Halcyon Days. Har ni inte hört skivan tidigare, så kan jag varmt rekommendera den.

God Trettondedag Jul!

Nu börjar mina slappardagar närma sig sitt slut för denna gång och i morgon bitti är jag tillbaka i allvaret igen. Som vanligt skulle jag ju givetvis kunna tänka mig att vara ledig lite till, men plikterna kallar…

Än så länge, denna helgdag, lallar jag runt i korta mjukmorgonrocken trots att klockan nästan passerat lunchtid och ärligt talat,  så undrar jag om det inte får förbli så resten av dagen också? Lagade chili con carne igår på köttfärsen jag hittade i frysen, så egentligen behöver jag ju inte ens laga någon mat idag. Hur bra är inte det?

Ha en riktigt skön Trettondedag Jul! Vi ses.

 

Annonser

Att plöja igenom film efter film

God förmiddag!

Ett steg i min rekreation under de närmsta dagarna, är att plöja igenom film efter film. Något jag normalt sett inte hinner med och varför tv-serier är ett betydligt bättre alternativ för min del.

Dagarna fram till tisdag, när jag återigen kliver in på min arbetsplats, har jag ju som sagt all tid i världen att ”bara vara” och att fylla dygnets vakna timmar med saker som inte anstränger varken kropp eller knopp.

Igår blev det hela 3 stycken filmer. 2 bra och en så dålig att jag stängde av efter 20 minuter.

Detta krigsdrama är baserat på verkliga händelser, en misslyckad operation 2005, vid namn ”Operation Red Wings”. Fyra medlemmar från SEAL team 10, får i uppdrag att tillfångata eller döda Taliban ledaren Ahmad Shahd i Afghanistan. Mitt betyg: 4 klorinflaskor av 5 möjliga. Älskar den här typen av filmer, helt enkelt!

Även denna film är baserad på verkliga händelser. Handlingen kretsar kring Cecil Gaines, spelad av Forest Whitaker, som tjänstgör som butler i Vita Huset under 8 presidenter; om Medborgarrättsrörelsen, Vietnamkriget och andra stora händelser som påverkar en mans liv, familj och det Amerikanska samhället. Även denna film föll mig i smaken och får även den, 4 klorinflaskor!

Vet ärligt talat inte varför jag fick för mig att jag skulle tycka att den här filmen var nåt att se. En Sci-Fi thriller med Vin Diesel i huvudrollen. Pinade mig igenom de första 20 minuterna i hopp om att den skulle ”ta sig”, men så blev det alltså inte. Inte ofta jag stänger av en film, men den här var ren dynga i mitt tycke! 1 klorinflaska får den av mig. 

Idag börjar jag känna mig uttråkad och vet inte riktigt vad jag ska ta mig för. Samtidigt som jag egentligen inte vill göra ett jota, kryper det i kroppen av tristess. Känner inte för en ny laddning filmer iallafall. Kanske skulle jag ge mig på en ny serie eller nåt? Har ni några tips? Känns som jag sett det mesta redan…

 

Att rekommendera ett sätt att fördriva eventuell överskottstid


Den första februari lanserades Netflix originalserie, den politiska thrillern House of Cards med Kevin Spacey i  huvudrollen. Serien, i 13 delar, har blivit en favorit hos mig och kvällarna i Sjöstadshemmet tillbringas just nu framför teven. Har ni funderingar kring hur ni ska fördriva eventuell överskottstid, så kan jag varmt rekommendera lite intriger i Washington DCs maktelit.

God morgon!!

03:50 slog jag upp ögonen och tyckte att jag hade sovit tillräckligt. Efter att ha försökt att somna om i en timme, bestämde jag mig för att kliva upp och påbörja denna torsdag. Diskmaskinen brummar för fullt och den första koppen kaffe är nästan uppdrucken.

Känns väl helt okej just nu, men hur blir det i eftermiddag tro? Jag som har lång dag och allt, haha… Misstänker att det blir läggdags tidigt ikväll.

Nu en sväng in i duschen och dags att dra igång denna torsdag -på riktigt!!

Ha en fab dag!!

 

 

Att se en ”svår” fransk film (och gilla’t)

20130112-152045.jpg
En varm rekommendation till kvällen eller kanske till söndagskvällen, om planerna redan är smidda för idag. Marion Cotillard (La Vie en Rose) spelar huvudrollen i det franska dramat De Rouille et d’os eller Rust & Bone som den heter på engelska.

Regissören Jacques Audiard levererar en stark, hjärtskärande historia om två vilsna människor som med sina skadade kroppar försöker finna balans i livet. En gripande film som lyfts enormt av sina suveräna stjärnor

-MovieZine

Att gå på spontanbio

20121110-142516.jpg
Tog en lördagspromenad ner till Köpkvarteret för att äta lunch på Thairestaurangen Korat. Istället för att knata hem direkt efter lunchen, smet jag in och köpte en biobiljett. Jag ska gå på matiné – alldeles själv!

20121110-143114.jpg
Valet föll på Skyfall, nya Bondrullen, som jag velat se ända sedan den hade premiär för några veckor sedan. Har bara hört gott om den, så det ska bli riktigt spännande att se om jag håller med. Mycket action, spänning, en gnutta romance och vi är hemma! Ja och en story som håller ihop förstås! Filmen är nästan två och en halv timme lång, så jag hoppas att jag kan hålla mig vaken under hela filmen. Det är inte alltid jag lyckas med det, nämligen…

Att se något som överträffar ens förväntningar

Lullar runt här hemma idag. Det är en sån dag. Grått och regnigt utan minsta lilla chans till sol, så det är helt okej att bara vara…

Råkade få syn på en trailer på en konsertfilm/dokumentär med Katy Perry som släpptes i somras och blev nyfiken. Jag är inget superfan, men kan nog, precis som många andra sjunga med i flera av hennes låtar. Inte minst hennes senaste stora hit, ”Wide awake”.

Tänkte från början snabbspola igenom filmen, men det slutade med att jag faktiskt satt fastklistrad framför teven i en och en halv timme för att följa Katy på hennes världsturné under förra året.

Den här kommer definitivt inte att gå till världshistorien som den bästa konsertfilmen som gjorts, men den överträffade trots allt mina förväntningar och kändes faktiskt mer ärlig än till exempel Madonnas Truth or Dare dokumentär för en herrans massa år sedan.

Döm själva…