Idag är en riktig slappardag. Lämnade hemmet redan vid lunchtid, bara för att slippa ta itu med all tvätt, som jag tvättade igår. Idag firar vi alla mammor (dessvärre inte min egen, som bor i ett annat land) med presenter och god mat.
Befinner mig för närvarande ute i Haninge och alldeles strax vankas det grillmiddag i goda vänners lag. 12 stycken tror jag bestämt att vi blir… Happy Sunday!!
Ciao, bella!
Allt det roliga måste få ett slut förr eller senare…
Idag är det dags att lämna Tropea och Kalabrien för den här gången, men det är inte helt omöjligt att jag en vacker dag återvänder hit. Vacker natur, turkosblått vatten, förhållandevis billigt (i jämförelse med övriga Europa) och definitivt inte överexploaterat.
Jag kan väl inte påstå att det finns så enormt mycket att göra just här, inte så här i säsongens begynnelse iallafall, men med en och annan utflykt i bagaget, klarar man sig gott och väl, utan att få lappsjuka.
Staden, Tropea, har man promenerat igenom på en dag, men det är lite mysigt att sätta sig ner på ett litet café, beställa in en cappuccino eller två, läsa en bok eller bara slå sig ner och följa lokalbefolkningens förehavanden.
Arrivederci Calabria e grazie!
Idag är verkligen inte som alla andra dagar… Idag har jag nämligen lyckats med konststycket att vara rökfri i exakt 6 månader. Dagen till ära, har det faktiskt införskaffats en Prosecco som just nu i skrivande stund avnjuts på balkongen, ur plastglas, innan vi beger oss ut för att inta den sista middagen här i Tropea. I morgon bär det av mot Sverige igen och vad jag förstått, betydligt kallare väder. Ha en bästa tisdagskväll och vi ses när vi ses!! Kram!!
Buongiorno!
Dags för del tre i bildkavalkaden och denna gång har båten stannat till på ön Stromboli.
Ön hör till de mindre av de Eoliska Öarna med en yta på endast 12 kvadratkilometer och här bor det inte mer än ca 450 personer. Hela ön är bil och tågfri, så vill man ta sig fram, så är det cykel, golfbil, trehjuling eller till fots som gäller.
På Stromboli finner vi också en av världens minsta hamnar, Petroso, som bara har utrymme för att en båt i taget passerar hamninloppet. Detta gör ju givetvis Stromboli-borna är helt isolerade när sjön är hög.
Stromboli är mest känd för sin aktiva vulkan, som har ett gäng mindre utbrott ungefär var tjugonde minut. Det ska tydligen vara alldeles fantastiskt att se dessa utbrott och lavan som rinner ner längs med vulkanen, från en båt i havet när solen väl gått ner.
En annan sak som satt Stromboli på kartan har ju faktiskt svenskanknytning.
På 50-talet spelade Ingrid Bergman in en film med samma namn tillsammans med Roberto Rossellini och huset de bodde i finns fortfarande till beskådning på ön och ägs av Ingrids dotter Isabella Rossellini.
Många kommer till ön för att delta i en guidad vandringstur upp för vulkanen. Vandringsskor och hjälmar mm finns för uthyrning på ön eller kanske vill man passa på att köpa egna vandringskängor? Vill man inte delta, kan man ta en glass eller en bit mat på caféet som är döpt efter Ingrid Bergman och beundra utsikten.
Välkommen till Stromboli! Från havet kan man se de små utbrotten väldigt tydligt och under kvällstid även lavan som rinner ner längs med vulkanen.
Stromboli sett från havet och den svarta lavastranden där båtarna står utspridda.
Överallt på ön, finns små skyltar som talar om vart man ska ta vägen om Tsunamin skulle drabba dem. Bostadshusen på Stromboli får endast vara vitmålade, och påminner väldigt mycket om arkitekturen i den grekiska övärlden.Endast fönsterkarmar, dörrar och möjligtvis trappor, får ha avvikande färg och det har de minsann! De har inte varit blygsamma i valet av färger. Alltsomoftast är de ”knalliga” i rosa, lila, turkosa eller koboltblå. Eller som på bilden här ovan – mintgröna. Det finns heller inga nummer på husen, utan man refererar till en viss ”adress” genom att uppge vilken färg till exempel dörren eller trappan har.
Ingrid Bergmans rosa hus och ett par av öns transportmedel.
Glass i stora lass på caféet ”Ritrovo Ingrid” och mer av husen på Stromboli.
Den svarta lavasanden på stranden glittrar som diamanter. Den kommer nog inte riktigt till sin rätt på bild, tyvärr.
Då har jag redovisat för den sista delen av vår heldagsutflykt i både text och bilder. Bortsett från stoppet på Vulcano, är jag mycket nöjd med båtutflykten. Om jag skulle få för mig att besöka någon av de Eoliska Öarna igen, så är det definitivt Lipari som skulle ”få den stora äran”.
En liten bonus som vi bjöds på, på hemresan, var delfinernas lek i vattnet längs med vår båt. Tyvärr var jag alldeles för långsam i reaktionerna för att föreviga detta, men det kommer att finnas kvar i mitt minne, länge.
Har ni svårt att bestämma er för vart nästa resa bär av, så kan jag varmt rekommendera en tur till Kalabrien. Framförallt för vädrets och de underbara vyernas skull!
Efter några timmar på Vulcano drar båtfärden vidare till ön Lipari.
Det är den största av de Eoliska Öarna både till ytan och befolkningsmässigt.
De flesta av de drygt 15 000 som bor på de 7 Eoliska öarna, cirka 11 000 innevånare, bor på denna ö, som till somrarna invaderas av turister från alla världens hörn, men framförallt tyskar och engelsmän. Här finner man även en hel del shopping, trevliga barer och små pittoreska italienska familjeägda restauranger.
Det allra första jag möts av, när båten kommer in i hamnen och jag kliver av är den vackra Cattedrale di San Bartolomeo. Redan när jag tar första steget i land, känner jag mig välkommen!
Lite gott och blandat som Lipari bjuder på… Överst till vänster kajen som leder en in till torget och mötesplatsen i Lipari Stad. Bilden överst th, översiktskarta över ön och lokala färdmedel, vespan. Nere, tv, typisk Liparisk balkong. Antingen hänger blomkrukorna utanför eller fulla tvättlinor. Längst ner th, Cattedrale di San Bartolomeo och hamninloppet.
Dessa trånga gränder är en mycket vanlig syn i Kalabrien…
Brevlådorna fascineras jag av här. Så snirkliga och vackra men de verkar vara rätt opraktiska i mitt tycke. Namnskyltar målade på kakel eller keramik. Gulligt!
Lång väg ner för trappan om man besökt t ex Arkitekturmuseet en bit upp på Lipari.
Oljor, kapris, sesamkex, peperoncino och mycket mer fanns både för beskådning och avsmakning i denna lilla butik. Jag kommer själv att släpa med mig lite av dessa varor hem från besöket i Kalabrien. Har speciellt fattat tycke för (eller snarare blivit besatt) av en kryddblandning gjord med bl.a. Peperoncino flagor. Har kryddblandningen till precis allt. Pizzan, salladen, på äggröran, ja, den funkar visst till allt! På bilden ser ni färsk peperoncino som hänger mot väggen.Speciella kryddblandningar till spaghettin, ska jag nog också släpa med mig hem. En titt i resväskan får kanske tulltjänstemännen att tro att jag smugglar in något annat i mina små påsar…?
Kan inte få nog av äkta italiensk pizza. Tonfisk, var dagens smak och min första öl på det. Trist att behöva dricka Heineken till den, men den inhemska Peroni var visst slut just då.
Lite fler bilder från Lipari Stad. Hit skulle jag nog kunna tänka mig att åka på semester och dessutom är det en perfekt startpunkt för den som vill öhoppa.
Dryga tre timmar senare, återvänder vi till vår båt, Magic Panarea, för vidare färd mot Stromboli.
God Morgon, Finaste
Det hanns visst inte med något inlägg igår kväll, då vi kom tillbaka till hotellet först sent på kvällen.
Efter middagen på hotellet, var både jag och min reskamrat helt utmattade efter den friska havsluften, promenaderna och alla intryck från de tre besökta öarna, så jag kröp ner i min säng redan strax efter tio.
Nu har jag fått i mig frukost och sitter på vår balkong och försöker sammanställa lite bilder från gårdagens utflyktsmål, de Eoliska öarna, eller ja, tre av dem iallafall.
Jag lyckades ta så mycket fina bilder att det är svårt att vara selektiv. Helst av allt skulle jag vilja lägga upp alla, men det orkar nog varken ni eller jag med… Här nedan kommer ett axplock.
Ett par bilder från startpunkten på vår heldagsutflykt för dagen: hamnen i Tropea
Älskar havet. För mig har vatten i alla de former alltid varit rogivande, vare sig jag befinner mig i det eller tittar på det eller lyssnar till det. Vad finner Ni rogivande?
Nedersta bilden är tagen på Tropea, sett från havet.
Den första ön vi besökte var Vulcano, en av de mindre (21 kvadratkilometer till ytan) vulkaniska öarna i Tyrrenska Havet, cirka 25 kilometer norr om Sicilien.
Redan innan landstigning, känner jag doften av svavel från den fortfarande aktiva vulkanen. Jenny, som aldrig känt doften (eller stanken rättare sagt) är övertygad om att någon i sällskapet ”släppt sig”.
Detta är en av de mindre öarna, med en befolkning på endast ca 400 personer. Sånär som på de turister som hoppade av båtarna för att besöka ön, såg jag kanske ett 20-tal av lokalbefolkningen.
Fick nästan en lite kuslig känsla, då husen verkade obebodda, hotellet jag fick syn på, verkade ha glömts bort när säsongen var över förra året och endast ett litet café/bar, som serverade lite allt möjligt, hade öppet. Några italienska herrar spelade kort i ett hörn, men annars var det i princip bara vi.
Längs ”huvudgatan” kunde vi hitta några öppna krimskrams butiker som sålde, ja, krimskrams. Färgglad keramik, turistiga tischor och en och annan lavastensprodukt.
Det som möjligtvis drar turister till ön Vulcano är möjligheten att bada i det äkta lerbadet, som sägs hela och kurera en hel del åkommor. Jag hoppade över denna gång, då jag faktiskt gjort detta tidigare, på en resa till Turkiet, för en massa år sedan.
När det väl var dags att kliva på båten igen, kände både jag och Jenny att detta var en ö, som vi gott och väl hade kunnat byta ut mot någon annan av de resterande Eoliska öarna. Nu har vi sett och fotat det som kan ha varit av intresse och jag kan nog med säkerhet säga att Vulcano inte kommer att vara ett framtida resmål för mig iallafall.
Ses lite senare med del DUE i utflyktinläggen. På återseende alltså.
Det var inte med största glädje jag ställde klockan igår kväll! Klockor är nämligen bannlysta när man har semester.
Ibland måste man dock göra undantag från sina regler och anledningen till mitt undantag är att vi bokat in oss på en utflykt idag.
Eoliska öarna (åtminstone 3 av de) står på dagens schema och båten går redan om en 45 min. Håller tummarna för fantastiskt väder idag.
Eftersom Wifi säkerligen är uteslutet under resans gång, ses vi nog inte förrän sent ikväll igen. Om ni vill förstås…
Ha en bästa söndag och kom ihåg: söndag =vilodag!!
Klockan är snart ett, vilket innebär att min hungerklocka klämtar för fulla muggar. Börjar med en jättesallad innan jag intar en äkta italiensk vedugnspizza. Och det är inte min första på denna resa…
God Morgon, God Morgon!!
Frukosten är intagen, kroppen är insmörjd i medhavd HawaiianTropic med solskyddsfaktor 15 och jag har lagt mig tillrätta i min solstol.
Ligger och blickar ut över havet och konstaterar återigen att såhär skulle jag vilja ha det för jämnan. Det är ett himla tjat från min sida om detta, men just nu känner jag mig inte speciellt inspirerad till att återvända till min vardag.
Önskar att jag hade de ekonomiska förutsättningarna för att kunna ta en timeout, men det har jag ju inte, så det är väl bara att bita ihop och göra det bästa av det man har, helt enkelt!
Just nu njuter jag av stunden. Blommorna, värmen och ljudet av vågorna som sakta rullar in i land.
Ligger också och funderar på, hur jag vill ha det på balkongen i sommar. Hotellområdet är fullproppat med planteringar av olika de sorter, som ger mig inspiration.
Men det lutar nog åt något vitt som vanligt och murgrönor som är så tacksamma att ha i balkongkrukorna.
Ska ta tag i den biten när jag kommer hem från Italien, då det är hög tid att, om vädret tillåter, börja hänga på balkongen med ett glas rosevin och glada vänner som ger en energi.
Ha en härlig lördag, finaste ni och på återseende!!
Trots att vi inte gör speciellt mycket (förutom äter..) är både jag och Jenny sjukt trötta. Tror vi båda lider av extrem sömnbrist som vi på något sätt försöker ta igen på semestern. Ögonen går i kors redan vid 22. Börjar tro att vi ”hamnat” rätt här bland pensionärerna. God natt och sov så himla gott!
Bjuder på en fantastisk (och dramatisk) horisontbild från gårdagen. Så vackert!!
